Sävsjö kommunvapen

Alla vi tillsammans kan lyckas

Måndagen den 30 oktober firades Sävsjös 70 år som stad på Kulturhuset i Sävsjö. Förutom gott fika, filmvisning och andra aktiviteter höll också kommunens utvecklingschef Kristin Nilsdotter Isaksson tal. För er som inte var med på Kulturhuset kommer talet här:

Sävsjö stad bildades 1947 och firandet gjordes med ett stort fyrverkeri när de två socknarna/landskommunerna Vallsjö och Norra Ljunga förenades med municipalsamhället.

Det nybildade stadsfullmäktige bestod av 25 ledamöter- 24 män och en kvinna. Inbjudan lydde: ”Herrar ledamöter i stadsfullmäktige…” En av de första frågorna på bordet var att besluta om byggnation av hyreshus med 21 lägenheter till en kostnad av 350 000 kr. Då som nu fanns behovet av att satsa på bostäder och tillväxt.

Men Sävsjö var ju ett livaktigt samhälle långt innan dess och en järnvägsknut som skapade bra grogrund för många småskaliga industrier. Dessa små industrier är ju oerhört viktiga för Sävsjö än i dag, även om många av de mindre familjeägda bolagen numera har köpts upp och ingår i större koncerner. Livsmedelsindustrin, träindustrin och skogen har varit mycket viktiga faktorer för Sävsjös tillväxt genom alla tider.

Det går att berätta många historier om Sävsjö. Några av de mest dramatiska inträffade mellan 1972-73. Dagen innan julafton 1972 inträffade en stor tågkollision och urspårning strax intill den nybyggda ICA-butiken. Och bara ett par månader där efter, i april 1973, sades det regna korv i Sävsjö då Sörensens charketurifabrik ödelades i en förödande gasexplosion. Men det har även hänt roliga saker som satt Sävsjö på kartan, som Sävsjöutställningen 1956 och inte minst när vi blev årets kommun 1990.

Jag föddes trettio år efter bildandet av Sävsjö stad i en kommun cirka 15 mil härifrån och hade ingen direkt anknytning till Sävsjö förrän jag började mitt arbete på kommunen 2011. Jag och min familj blev Sävsjöbor 2012 och mitt yngsta barn är född här. Som nyinflyttad tar man ju till sig och läser på mycket om orten man bor på.

En av de tidiga Sävsjöbor som inspirerat mig mest är Britta Holmström. Hon föddes 1911 – innan Sävsjö stad bildades- Hon uppmuntrades till högre studier av sin välkända pappa John Ringius, något som var mycket ovanligt vid den tiden. Britta har ju inte mycket med Sävsjö stads bildande att göra, men med stadens identitet. År 1947 var hon mitt uppe i engagemanget kring IM-Individuell Människohjälp, med säte ibland annat Vrigstad. Hon sägs ha blivit nominerad till Nobels fredspris två gånger, hon blev hedersdoktor i Lund, hon mottog Benemerentimedaljen direkt av påven och under ett statsbesök ändrade Dalai Lama sin rutt och svängde runt sin stora kortege för att hälsa på Britta när han hade mottagit nyheten att hon låg på sjukhus. Britta Holmström är en av de tidiga Sävsjöbor som fastnat hos mig och jag tycker hon berättar något om vart Sävsjö är på väg, även i framtiden.

I fjol tog kommunen tog fram en ny utvecklingsstrategi, tillsammans med föreningsliv, företrädare för näringsliv, byalag och invånare som fått tycka till. De viktigaste elementen över tid i vår utvecklingsstrategi är vår vision: ”Tillsammans skapar vi Sveriges mest barnvänliga, inkluderande och gröna kommun”, vår värdegrund som är kopplad till vår grundlag om alla människors lika värde och enskild rätt till frihet och värdighet. Vi har också prioriterade utvecklingsområden som hjälper till att hålla kompassen mot de samhällsutmaningar vi ser framöver.

En stor utmaning som vi internt talar om är: Hur får vi alla barn i Sävsjö att, förutom att känna stolthet över orten man kommer, ifrån också att känna sig som världsmedborgare? Det vill säga växa upp med känslan av att allt är möjligt och att man kan studera eller arbeta i olika delar av världen men också i Sävsjö, med hela världen som potentiella kunder eller affärskontakter. Detta blir allt viktigare.

Jag är övertygad om att min Sävsjöfödda son kommer att arbeta med någonting som jag inte ens vet vad det är ännu. Om han nu kommer att arbeta alls. Idag ställer hela världen om sin industri och sitt näringsliv, från människor till robotar. I Scanias nya hyttline, 15 mil härifrån, har de industriarbetare som tidigare arbetade på golvet fått sluta. Programmerare sköter nu om fabrikens 200 industrirobotar och det finns ingen som arbetar på golvet i denna del.

Företrädare från Volvos har meddelat att de släpper den första förarlösa lastbilen inom ca 3 år. Och spår vidare att om 10-15 år kommer lastbilar MED förare att bli undantaget och kanske rent av förbjudna, då den mänskliga faktorn blir en trafikfara. Min son kommer säkerligen aldrig att ta körkort eller köra bil på det sätt vi gör idag.

En enda dator för 100 000 kronor kan idag ersätta arbetet av ett 40-tal ekonomer. Dessa datorer finns idag på bland annat Riksbyggens huvudkontor. Jag tror inte ens att våra barn kommer att göra hushållssysslor som vi gör idag, då det mesta kommer att vara automatiserat.

Men detta ställer oerhörda krav, på kommunen, på alla vi som verkar i det här samhället då denna utveckling kommer gå oerhört fort. Programmering kommer att bli ett internationellt språk och en baskunskap så som svenska, engelska och matematik. Den nya sociala klyftan mellan människor kommer att bli den digitala klyftan.

Men det kommer även att bli en stor kunskapsklyfta. De nya algoritmerna i sociala medier filtrerar idag effektivt nyheter så att människor pumpas av information utifrån en specifik världsåskådning eller ideologi, oavsett om de är korrekta eller helt falska. Du behöver alltså inte utveckla ditt analytiska eller ifrågasättande sinne idag om du inte vill. Den här polariseringen ser vi redan effekter av och utan möten mellan människor och utan ett kritiskt förhållningssätt så odlas enfald istället för vidsynthet. Detta kommer att bli en av de kommande årens allra svåraste frågor, som inte minst kommer att påverka våra unga som lever i den digitala världen.

Sävsjö stad och Sävsjö kommun har ett väldigt rikt arv. Vi har enastående föredömen som Britta Holmström, och vi har många personer inom kultursektorn, idrottsvärlden, inom det humanitära biståndet, inom vetenskapen som alla är – eller har varit- vidsynta och engagerade världsmedborgare. Vi har något unikt i Sävsjö, att – kanske på grund av både småskalighet och arv- att vi ser vartenda barn i våra förskolor och skolor, att vi mobiliserar när det kommer nya invånare från krig till vår kommun, att vi tar hand om varandra, att vi värdesätter de små samtalen; en artighet i trappuppgången, ett leende på stan. Vi har en grundtrygghet som gör samhället lite varmare.

Vi vet, av flera årtiondens forskning att öppenhet och tolerans är kanske de allra viktigaste faktorerna för en plats attraktivitet och människors benägenhet att bo och trivas där. Så, när varenda en av våra ungar, oavsett om de är pojkar, flickor eller ickebinära, heter Muhammed eller Johan, är homo- eller heterosexuella, oavsett funktionsvariationer växer upp, sträcker på sig och känner att de är världsmedborgare; Att allt är möjligt, att de kan bli Britta Holmström, stadsminister eller astronaut. När de kan skilja på fejkade nyheter och trovärdiga källor, när de kan studera och arbeta i Sävsjö och obehindrat kunna kommunicera med hela världen, när de känner trygghet och stolthet över att vara Sävsjöbor. Då har vi lyckats! Alla vi tillsammans. Jag tror på det! Det finns ett stort hjärta på denna plats, som strävsamt byggts upp under många år i vårt samhälle.

Tack.

Tack även till Elna Nilsson, Ingvar Jarfjord och Åke Werdenfels, Ywonne Gill och många fler engagerade och kunniga skribenter, som bidragit till en rik skatt om Sävsjös historia och framväxt.

 

Publicerad 2017-10-31